Regn

Regnet öser ner utanför fönstret, man kan höra hur det smattrar mot taket och carporten. I vvanliga fall älskar jag regn, det är mysigt, lättare att tänka ute i regnet, det har alltid fått mig att känna mig levande, även när jag mådde som värst. Men inte nu, jag vill bara ligga här under mitt täcke, stirra ut genom fönstret resten av mitt liv. Sluta bry mig, sluta glädjas, sluta hoppas, allt skiter sig ändå till slut.

Fan! Jag lovade mig själv att jag inte skulle göra såhär igen, få upp förhoppningarna och glädjen, men det gjorde jag och nu ligger jag här med den välbekanta ångestklumpen i magen, den apatiska känslan som äter upp mig innefrån. Orkar inte mer, inte igen, jag tänker bara ligga här tills solen och sommaren kommer tillbaka, väck mig då...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0