The good things in life

En av de första sakerna läkare, psykologer och alla som tro sig veta något om depressioner är att när man är med om bra saker, trygga händelser så ska man komma ihåg dem som just det, allt för att kunna ta fram dem när livet känns som jävligast.

Alla har såna minnen, ett av mina är när vi låg på solstolarna i Thailand och mamma sa åt mig att minnas just det ögonblicket, och visst, det är ett minne jag kan ta fram när livet är kasst, men det är inte riktigt mitt minne, det var inte jag som kom på att i just det ögonblicket mådde jag bra.

Men när jag låg lutad mot min 12årige kusin i soffan med minstingen på blankt 6 år i famnen som skrattade konstant till Hipp Hipp, antagligen inte så mycket till skämten, utan hur de såg ut så mådde jag bra. Ett barns skratt, finns det något mer oskyldigt här i livet? När han tystnade och kurat in sig i min famn började jag kittlade honom och han tjöt av skratt där han låg och vred sig i min famn. Vi skrattade med honom jag och hans bröder, vi mådde bra.

Axel kurade upp sig i min famn och låg där som en liten boll, jag blundade och snusade in mig i hans hår som jag alltid gjorde när de var mindre. Det slog mig när jag låg där:

Detta var mitt minne... 

Kommentarer
Postat av: Anonym

tyvärr, alla har inte såna minnen. Inte jag iallafall, och det är därför jag är där nere i mörkret.

2008-12-22 @ 19:43:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0