Aldrig ensam

Flickan satt i sin ensamhet, blickade ut över vattnet
Vågorna rullade upp mot stenarna under henne
Måsarna hördes på avstånd, annars var det tyst
I hennes värld fanns bara hon, ingen annan, bara hon
Hon undrade vad som fanns på andra sidan vattnet
Hon ryckte på axlarna och hoppade


Det iskalla vattnet chockade henne, ändå lät hon sina lungor fyllas.
Vattnet hade letat sig in under hennes kläder, huden frös, hela hon frös.
Hon spärrade upp ögonen, tvingade tillbaka överlevnadsinstinkten som ville pressa henne mot ytan


Hon såg honom framför sig, han hade ett vitt sken runt sig, hennes livs kärlek, där var han.
Lugnet la sig runt henne, hon visste att han väntade på henne
Hon drog en sista suck, en sista tanke
Nu kommer vi vara tillsammans för alltid
Innan den sista livsstrimman rann ur henne


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0