Alltid min...

Det regnar ute, himlen är vit av tjocka moln. Luften är frisk och sval, välförtjänt av de senaste dagarnas värme. Bredvid mig ligger min pojke snarkandes, högerhanden ligger över hans huvud. Synen av förlovningsringen får mig att le, han kommer alltid vara min.

Jag tänker mig tillbaka några dagar då vi satt på knä på en filt vid en fin liten sjö utanför Paris, vattnet låg stilla och himlen var rosa av solen som precis gått ner. Tårarna rann nerför mina kinder, sån lycka kan inte beskrivas. Han satte på mig min ring och jag satte på hans, kyssen efterår fick hela världen att stanna upp. Jag log och kysste honom igen, kröp upp i hans famn och kollade ut över sjön. Han kommer alltid vara min.

Min pojke vaknar till, ser på mig och ler. Jag ler tillbaka, det finns bara en tanke inom mig:

Han kommer alltid vara min...

RSS 2.0