Vågar du så vågar jag

Ser du ljuset?
Mörkret skingras nu
Livet börjar om igen
Alla drömmar
Får sin andra chans
När vi möts i gryningen

Är inte detta student för oss? Denna låten gick vi och sjöng på våren i ettan, två år sen, helt sanslöst men sant. Vi sa alla att denna låten skulle vara vår studentlåt, men kan vi ha kvar den när vi knappt pratar med varandra längre?
Jag saknar oss, det gör jag, stundtals saknar jag det förbannat mycket! Denna skulle vi ha på flaket när vi stod där allihop, men hur många är vi kvar, två?

Där i natten
Fanns ett morgonljus
Sorgerna vi haft försvann
Alla löften
Gud, som gavs och bröts
Alla tårar för varann


Vågar du så vågar jag...
Men vart gick allt så otroligt fel för oss?

Fredag

För 24 timmar sen vaknade jag och frös som fan, min älskling kröp närmare mig sen satte han sig plötsligt rakt upp i sängen (vadå halvt skrämde slag på mig?!) han mumlade nåt om att det inte alls var kallt och iafia fick en termometer i munnen som två minuter senare med ett pip klargjorde att någon (guess who...) hade feber på 38.6 grader! Blev påtvingad en tröja (vilket är HELT emot mina principer när jag sover med patrik!) och täcket som höll på att ge mig värmeslag var det nån som höll fast hårt med armen och benen lindade runt mig. Det var nästan som han kunde läsa mina tankar eftersom han vände i dörren när jag skulle ha mera vatten, gav mig en varnande blick och sa att jag inte fick dra ner täcket under midjan, ingen avsparkning av täcket här inte! Var sedan skitpigg och ville inte sova men älsklingen som skulle upp tidigt till skolan höll sig ändå vaken tills jag hade somnat (sötnos han är va?)

Vaknade någorlunda feberfri, låg och myste med hjärtat ett bra tag innan jag lyckades köra iväg honom till skolan fast han ville vara hemma och ta hand om mig. Släpade mig upp någongång strax innan 11 och när jag berättade för svärfar att jag haft feber under natten tvingade han i mig en stor och stadig frukost! Slappade vid datorn, glodde på tv (nä, jag vägrar faktiskt plugga när jag har feber!) Älsklingen kom hem på eftermiddagen, låg och myste ett tag innan den kokta torsken var färdig. Trots brist på aptit tyckte ändå svärfar jag åt som en häst! (bra eller dåligt?) Kvällen spenderades med mys, pussar, skratt och prat:) Finalen i Let's Dance kollades naturligtvis på med svärföräldrarna mina (båda finalisterna var värdiga vinnare i min mening!) Ännu mer mys, sen den "nya" bond (bättre sent än aldrig!) Tog inte långt tag innan hjärtat sovandes andades tungt mot min rygg, efter en stund vaknade han till och la sig tätt i min famn medan jag kollade färdigt på filmen. 

Nu sitter jag här med drygt 38 graders feber igen. Ska nog hämta mer vatten känner jag... Hjärtat snarkar gott i sängen, ska nog minsann krypa ner snart och kräva ompyssling av sjuk flickvän!

Oj vad långt detta blev, haha! Men sov så gott mina vänner, själv ska man ligga nära det öppna fönstret inatt!

<3 

An end of an area

Det är onsdag och jag vill bara hem. Klumpen i magen är stor och jag pallar bara inte mer. Du sitter en meter ifrån mig men avståndet skulle kunna vara en mil, inte ett ord, inte en blick, har jag verkligen förtjänat detta?
Plötsligt blir det fart på dig, du pratar emot bara för sakens skull, jag blir så irriterad på dig, men samtidigt är det bra.

Under snart 2 år har jag älskat dig av hela mitt hjärta, stått här och tagit din skit gång på gång, varit den du alltid trampat på, varför har jag stått kvar? För att jag älskade dig, det gör jag fortfarande, men nu är du fan inte längre värd besväret, du släpper jag er båda, ni är värda min tid, min uppskattning eller min vänskap

Lördag

Jag deppar, jag är förbannat negativ och deppar för tillfället.

Jag behöver närhet för att må "bra", en närhet som farmor och farfar inte förstår sig på, som inte är naturlig eller förstående för dem. En närhet som jag lärt mig att bara min familj, allra närmaste vänner och min pojkvän kan ge mig.
Jag behöver en kram av min bror, ligga i mammas famn, höra ciccis skratt eller bara få ligga tätt intill min pojke, jag behöver nåt för att känna mig älskad, att nån bryr sig.

Brodern flummiga samtal innan piggade upp mig, likaså min älsklings samtal, bara ljudet av hans andetag och småprat kan lugna ner mig, fylla mig av en sorts närhet även om han är förbannat många mil ifrån mig.

Jag har dåligt samvete att jag mest ligger här i källaren och sover eller vilar, men jag orkar inte, orken är slut, alla reservkrafter med, vad som får mig att fortsätta vet jag inte ens, antagligen är det ni, eller nog inte alla som läser bloggen, något säger mig att de som läser inte bara står mig närmast, en del är nog ni som lovade att alltid finnas här men som försvann, feghet men nu även ni som inte längre tror mig, att jag hittar på hur jag mår. Ni människor kan rent ut sagt dra åt helvete, sluta fråga när jag kommer till skolan för jag vet att ni ändå inte bryr er. Ni skulle vara de som stod mig närmast med ni satte en kniv i ryggen när jag behövde er som mest, för det kommer jag aldrig förlåta er...

Jag längtar till påsken, den ska spenderas med mina äkta vänner och min familj med framför allt mina tre pojkar, min bror, min älskling och min bästa vän, de som alltid skyddar mig, de som alltid kommer finnas här, de som jag älskar mest...

Jag...

hatar att hon gråter
Jag hatar att min tröst känns så klen
Jag hatar allt som drabbar oss
Jag hatar att jag inte kan förhindra ett skit av det
Jag hatar känslan jag får om natten när jag ligger där ensam i mitt tysta svarta rum
Jag hatar ensamheten
Jag hatar att folk inte kan förstå
Jag hatar de som vägrar lita på mig
Jag hatar avståndet till honom som gör mig lycklig
Jag hatar maktlösheten
Jag hatar mina känslor
Jag hatar mitt liv
Jag hatar mig själv...


Aldrig...

Aldrig

Blunda
glömma
ta för givet


De vi älskar
vet allt

ger oss


Kärlek
lycka
hopp

en anledning att


Leva
tro

lyckas

förstå


Det är ni

som aldrig kommer


Glömmas

förstås

släppas


Ut i det fria

din hand

min hand

tillsammans igen


Ska vi få vara

som en drog ger oss


Tårar

skrik

saknad


Efter er

vi älskar

vid liv


Hålls ni i våra

Tankar

hjärtan

tårar


För de vi älskar mest

lämnat oss

ensamma till världen


Är vi ärrade av

Saknad
svek
allt vi vill

Ha er tillbaka
i vår famn

Hålla
känna
aldrig släppa

I våra
hjärtan
tankar
tårar
ni som betyder mest...


Onsdag

Då var det onsdag och Ia-Fia sitter i...

... Frillesås!

Jupp, dock är min älskling i skolan nu, i tid var han inte, men jag fick iväg honom i alla fall! Suttit och pratat med svärfar i en timme nu, massa trevligt=) Senare ska det pluggas affärsjuridik men innan dess ska Ia-Fia sova en stund för hon var uppe halv 6 imorse, låååångt innan älsklingen ville vakna fast klockan ringde kvart i 6!

Natti, hoppas ni har det bra<3

Btw ligger det snö i norra halland

Puss på er!

RSS 2.0