An end of an area

Det är onsdag och jag vill bara hem. Klumpen i magen är stor och jag pallar bara inte mer. Du sitter en meter ifrån mig men avståndet skulle kunna vara en mil, inte ett ord, inte en blick, har jag verkligen förtjänat detta?
Plötsligt blir det fart på dig, du pratar emot bara för sakens skull, jag blir så irriterad på dig, men samtidigt är det bra.

Under snart 2 år har jag älskat dig av hela mitt hjärta, stått här och tagit din skit gång på gång, varit den du alltid trampat på, varför har jag stått kvar? För att jag älskade dig, det gör jag fortfarande, men nu är du fan inte längre värd besväret, du släpper jag er båda, ni är värda min tid, min uppskattning eller min vänskap

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0