Lördag

Jag deppar, jag är förbannat negativ och deppar för tillfället.

Jag behöver närhet för att må "bra", en närhet som farmor och farfar inte förstår sig på, som inte är naturlig eller förstående för dem. En närhet som jag lärt mig att bara min familj, allra närmaste vänner och min pojkvän kan ge mig.
Jag behöver en kram av min bror, ligga i mammas famn, höra ciccis skratt eller bara få ligga tätt intill min pojke, jag behöver nåt för att känna mig älskad, att nån bryr sig.

Brodern flummiga samtal innan piggade upp mig, likaså min älsklings samtal, bara ljudet av hans andetag och småprat kan lugna ner mig, fylla mig av en sorts närhet även om han är förbannat många mil ifrån mig.

Jag har dåligt samvete att jag mest ligger här i källaren och sover eller vilar, men jag orkar inte, orken är slut, alla reservkrafter med, vad som får mig att fortsätta vet jag inte ens, antagligen är det ni, eller nog inte alla som läser bloggen, något säger mig att de som läser inte bara står mig närmast, en del är nog ni som lovade att alltid finnas här men som försvann, feghet men nu även ni som inte längre tror mig, att jag hittar på hur jag mår. Ni människor kan rent ut sagt dra åt helvete, sluta fråga när jag kommer till skolan för jag vet att ni ändå inte bryr er. Ni skulle vara de som stod mig närmast med ni satte en kniv i ryggen när jag behövde er som mest, för det kommer jag aldrig förlåta er...

Jag längtar till påsken, den ska spenderas med mina äkta vänner och min familj med framför allt mina tre pojkar, min bror, min älskling och min bästa vän, de som alltid skyddar mig, de som alltid kommer finnas här, de som jag älskar mest...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0