13 days and counting...

Om två veckor har jag tagit studenten.
Om två veckor tar 12 års arbete slut.
Om två veckor försvinner tryggheten av skolan
Om två veckor undrar jag hur jag mår, hur jag känner mig, hur tankarna flyger runt i min skalle.

Tiden går så snabbt men samtidigt så långsamt. Var det verkligen så länge sen jag gick mot Edison Park med Emma och tvillingarna, nervös inför framtiden?

Det var nog det ändå, jag vet inte, allt bara snurrar om jag ska vara ärlig.

Ciccis syster sa igår vid tennisen att hon var nervös, de skulle få veta klasserna till Kille nästa vecka. Jag log vid minnet av när jag fick min klasslista i slutet av 5:an, stack in huvudet i klassrummet och ropade med ett leende på läpparna till Bea att vi hade kommit i samma klass. I 10 år har jag nu gått med tvillingarna, jag har 10 år av minnen med dem och när jag satt skrattandes hemma hos dem i onsdags märkte jag hur mycket av dessa minnen man aldrig tänker på.

Om två veckor börjar sommarlovet, till hösten ska det sista göras klart i alla kurser, sen är jag fri att göra vad fan jag vill. Befriande men skrämmande, men jag tror ändå jag är redo, redo att börja leva mitt liv...

Kärlek

En sak slog mig igår innan jag somnade, att ligga tätt intill min älskling innan vi somnar är bland det bästa jag vet! Känna hans hud och värme mot mig ger mig trygghet, ha honom liggandes i min famn, dra honom tätt intill mig, snusa in mig i hans hår och somna så är mer underbart än vad som borde vara möjligt! Vi låg hela kvällen igår och bara myste, vi kan ligga så en hel dag om vi bara har möjligheten.

Jag tror vi alltid kommer ha nykärheten kvar, vi kommer alltid vilja mysa så mycket vi kan, säga hur mycket vi älskar den andra och ge varandra kyssar som fortfarande kan få världen att stanna upp.  

Mina föräldrar firar sin 20åriga bröllopsdag idag, de har varit tillsammans i 27 år och är lika nykära som när de träffades. Jag tror vi också kommer vara så, jag och min älskling<3

Mina, bara mina flickor ♥

En sak slog mig i lördags när jag satt skrattandes med Anna och Andréa på Wrap House: Fan vilken jäkla tur jag har! Dessa två tjejer har jag känt hur länge som helst, Andréa sen dagen hon föddes för snart 18 år sedan och Anna inte många år mindre. Även om det inte blir att vi träffas så jätteofta så vet vi att vi alltid har varandra, dag som natt, nästan som systrar. De känner mig bättre än de flesta, i deras närhet skrattar och flummar jag som mest, folk kan inte trott att vi var nyktra i lördags!

Kvällen börjades på Wrap House, delade på en natchotallrik med kyckling till förrätt, skrattade och hade väldigt normala diskussioner, servitören tröttnade nog lite på oss när vi inte kunde bestämma oss för vad vi skulle äta(A) Mer skratt och prat innan maten kom, massa gott, fajitas med kyckling och fläskkött blev det för min del=)
Sen fortsatte vi till Espresso House, åt cheescake och snackade till de stängde kl 10. Begav oss vidare hela den långa vägen till BK där det blev glass och flumfoton.

Flummigt gick vi bort till stationen, stod och skrattade och pussade på varandra till min buss kom.

När de började gå mot Annas buss stod jag och kollade på dem, log och tänkte för mig själv:


Gud vad jag älskar de två flickorna...♥

Tack

 Verae amicitiae sempiternae sunt 

Sann vänskap är evig


Jag märkte idag att gamla vänner försvinner inte, de kommer fram när man behöver dem som mest.

Tette, Tina, Sarah och Pluttrik:
Tack...

RSS 2.0