13 days and counting...

Om två veckor har jag tagit studenten.
Om två veckor tar 12 års arbete slut.
Om två veckor försvinner tryggheten av skolan
Om två veckor undrar jag hur jag mår, hur jag känner mig, hur tankarna flyger runt i min skalle.

Tiden går så snabbt men samtidigt så långsamt. Var det verkligen så länge sen jag gick mot Edison Park med Emma och tvillingarna, nervös inför framtiden?

Det var nog det ändå, jag vet inte, allt bara snurrar om jag ska vara ärlig.

Ciccis syster sa igår vid tennisen att hon var nervös, de skulle få veta klasserna till Kille nästa vecka. Jag log vid minnet av när jag fick min klasslista i slutet av 5:an, stack in huvudet i klassrummet och ropade med ett leende på läpparna till Bea att vi hade kommit i samma klass. I 10 år har jag nu gått med tvillingarna, jag har 10 år av minnen med dem och när jag satt skrattandes hemma hos dem i onsdags märkte jag hur mycket av dessa minnen man aldrig tänker på.

Om två veckor börjar sommarlovet, till hösten ska det sista göras klart i alla kurser, sen är jag fri att göra vad fan jag vill. Befriande men skrämmande, men jag tror ändå jag är redo, redo att börja leva mitt liv...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0