Du



Du försvann en mörk natt för många år sen
Du, min hjälte, lämnade vår jord
Du gav oss tro, hopp och kärlek
Du var min, bara min, ingen annans
Du missar så mycket, skratt och glädje
Du behövs som stöd, även om livet nu är lättare igen

Jag behöver dig, morfar, den enda som fattas
Jag vill att du ska se, förstå, det jag älskar
Jag vill höra din stolhet, uppmuntran att jag orkat
Jag vill ha dig nära, igen, som om du aldrig försvann♥

Aeternum vale - farväl för alltid


"...Mitt liv faller samman, och jag beskyller dig. För du var den första som lämnade mig, du var den som fick mig att se att de jag älskar inte är odödliga. Hon sa att jag hade kunnat få 10 år till med dig, då hade du varit 77, på tisdag fyller farfar 80 och det är inte många är förrän både farmor och mormor är uppe i de åldrarna med. Jag orkar inte, jag klarar inte att förlora någon till, jag levde i tron om att ni var odödliga, men du dog, och de andra är också sjuka. Du lämnade mig ensam i en hemsk värld, du bröt ner mamma totalt, du gjorde så mormor förlorade sitt livs kärlek, du gjorde så Axel aldrig fick träffa sin farfar, att Anton och Abbe kommer glömma dig, du gjorde så Johan glömde dig, och jag då? Du lämnade din ögonsten, den som såg upp till dig mer än någon annan, den som ville bli som du, den som hade gett allt för att ha dig kvar. Du lämnade henne, helt till sitt öde, av sorg, avsky och hopplöshet. Alla liter av tårar som har runnit ner från mina kinder på grund av dig, alla timmar jag har spenderat att trösta mamma. Jag kollar på din skål, den första du gjorde, du ville se om det gick, det är hål i den, kanterna är ojämna, den är inte jämnt bankad. Du såg den som ett misslyckande, det var därför den stod längst ner i skåpet i snickarverkstaden, i mina ögon är den perfekt,  den symboliserar att även du var mänsklig, att även du gjorde fel, att även du kunde ge upp."

Utdrag ur brev jag skrev till morfar juni -08, hittade det nu

Tårarna rinner, ska lägga mig och sova bredvid mamma

Godnatt


The good things in life

En av de första sakerna läkare, psykologer och alla som tro sig veta något om depressioner är att när man är med om bra saker, trygga händelser så ska man komma ihåg dem som just det, allt för att kunna ta fram dem när livet känns som jävligast.

Alla har såna minnen, ett av mina är när vi låg på solstolarna i Thailand och mamma sa åt mig att minnas just det ögonblicket, och visst, det är ett minne jag kan ta fram när livet är kasst, men det är inte riktigt mitt minne, det var inte jag som kom på att i just det ögonblicket mådde jag bra.

Men när jag låg lutad mot min 12årige kusin i soffan med minstingen på blankt 6 år i famnen som skrattade konstant till Hipp Hipp, antagligen inte så mycket till skämten, utan hur de såg ut så mådde jag bra. Ett barns skratt, finns det något mer oskyldigt här i livet? När han tystnade och kurat in sig i min famn började jag kittlade honom och han tjöt av skratt där han låg och vred sig i min famn. Vi skrattade med honom jag och hans bröder, vi mådde bra.

Axel kurade upp sig i min famn och låg där som en liten boll, jag blundade och snusade in mig i hans hår som jag alltid gjorde när de var mindre. Det slog mig när jag låg där:

Detta var mitt minne... 

Flickan är trött...

...och flickan kommer somna med ett leende på läpparna<3

Puss på er mina redan sovande vänner!

Mina

Usch vad dålig jag är på att skriva till er, förlåt!!

Där låg jag, trött tonåring som man är, i soffan. Farmor och mormor gick runt och diskuterade blommor, jag skrattade lite åt dem, pensionärer med för mycket tid över. Jag låg och studerade dem, som natt och dag, mormor den försiktiga som aldrig skulle göra en fluga förnärm och farmor, den tuffa av dem som alltid säger vad hon tycker utan att bry sig om n¨gon annan. Inte det minsta lika men ändå så är deras vänskap inte påtvingad eller pressad som den kan vara mellan svärföräldrar, det är riktig vänskap, formad genom 26 år. Jag är glad för det, att de kan umgås utan oss, deras årliga julbak eller en fika då och då, det betyder mycket både för dem och för mig. Jag kollar på dem, skrattar till
Ni är söta ni
De kollar lite förvånat på mig men börjar båda skratta, går fram och kramar mig.
Gud vad jag älskar dem<3

2007-06-12

Senast vi hade en student i familjen var 1990, då gick vår farbror ut. Vid den tidpunkten var Johan 2 år gammal. Sedan dess har mycket hänt, jag har födds, båda pappa och Henrik har blivit gråhåriga, en har accepterat det medan den andra fortsätter att förneka faktumet. Men det jag vill komma till är att du under denna tid har blivit den du är idag. Du har formats genom enorm kärlek av dina nära och kära.

Se dig omkring Storebror, alla här har kommit för att visa sin uppskattning och kärlek jämtemot dig men en sak kan jag lova dig, det finns ingen här eller i någon annan del av världen som ser upp till dig lika mycket som din egen lillasyster gör.

Jag hoppas du får all lycka i hela världen, för den förtjänar du. Vart du än hamnar i världen ska du veta att vi alltid finns här och vi kommer alltid älska dig. Du är den bästa, snällaste och mest omtänksamma bror man kan önska sig och jag var den som fick dig.

Så jag vill utbringa en skål, för dig, min bror, den bästa ekonomieleven Spyken någonsin skådat.


Familjen Selin

Jag satt inne i Johans rum på sängen med mamsen och papsen, vi kollade lite om Thailand när plötsligt Storebror loggar in på msn! Det tycker vi om=D Eftersom pappa hade datorn började han skriva, dock skrev han bara med stora bokstäver och visste inte hur man skickade. Efter lite mobbning från barnens sida gick pappa, mamma tog över datorn och efter en stund ringde det i datorn, mamma fick panik och undrade vad sjutton hon hade gjort och jag vek mig av skratt innan jag accepterade videosamtalet. 

Vi har faktiskt aldrig gjort det, visste inte att jag hade mic inbyggd faktiskt (A)
 Men gud vad kul vi hade! Hela familjen trängde in sig vid datorn så alla syntes, till och med pappa kom tillbaka! Sen gav föräldrarna upp och jag snackade vidare med sköldpaddorna en stund till=)

Det märks att du saknar oss, det är inte lönt att du låtsas något annat längre.
Men vi saknar dig med, mer än du kan ana!<3
Det är tomt här och vi vill att du kommer hem några dagar, shoppa med Ia-FIa och sånt som du gör bäst!

Jag älskar dig så mycket så det gör ont!
Tro aldrig något annat<3

Hos mormor

(Skrev detta till er igår)

Riktig myskväll med mormor efter att mamsen och pappsen stuckit iväg till kristianstad"tjejerna" (dvs. tanterna som Johan och jag brukar kalla dem!). Först var det lite tv och sen fick man ju lax med mormorssås (haha storebror!). Hihi, tydligen åt jag typ 4 portioner men den såsen är ju bara för underbar(A)


Efter ytterligare lite tv tröttnade vi på den och stängde av och pratade lite istället=). Det blev väl en hel del om hur vi mår men sen lyckades vi (som vanligt) komma in på släkten. Jag frågade vem jag var lik, har inte hittat någon jag verkligen är lik på pappas sida. Mormor tog fram en bild på morfars mamma och det var som att se i en spegelbild på en flicka blandat med mitt och mammas ansikte. Jag har tant Annies ögon, mamma har hennes kinder och näsa. Sen tog mormor ner ett till kort, hennes och morfars bröllopsfoto. Så stilig han var min morfar, men jag kände inte igen honom förutom en sak, hans ögon. Hans underbara fina ögon, samma som hans far Edvin. Det är Lundqvist ögonen, kanske därför det syns på Axel att han är en Lundqvist?


Om ni tycker att jag är dålig att svara på sms så är det för att jag inte orkar, orkar inte tänka, orkar inte bestämma mig, göra beslut är överskattat i mitt tillstånd! Så jag tänker ha en underbar dag med min kära mormor idag också, sen får vi se om jag pallar återvända till mitt vanliga liv...


Förresten hatar jag mormors grannar för att de skyddar sina internet!


Puss<3  


Stockholm here we come!

Nu sitter jag här med datorn i knät framför en öppen väska. Såfort pappa har kommit hem och pussat lite på oss åker mamma och jag mot Sturup. Sen står Storebror och väntar på Arlanda=D
Känns konstigt, att behöva åka iväg för att träffa dig, se dig i ett hem vi inte delar...

Internet finns även i sthl så lovar att uppdatera er!

Emmelie, hoppas din dag har varit underbar<3

Love you vännerna mina!

Tenta

Usch vad jag har dåligt samvete, jag glömde skicka sms till dig!!!!=S
Skulle skicka det på bussen så jag inte väckte dig, fyyy vad jag känner mig hemsk nu...

Men det gick säkert jättebra, du är ju bäst!<3
Hör av dig sen, vill veta hur det gick, är hos Pluttrik i eftermiddag/kväll.

Älskar dig Storebror!<3

Pelle

Det hela började väl för sådär 2-3 år sedan när de nya grannarna flyttade in med katten Nisse. Han blev en stor, svart yvig katt som mina farföräldrar förälskade sig i. Nisse fick mjölk och korv här inne varje dag och han njöt av uppmärksamheten han fick. För ca ett år sedan försvann Nisse, överkörd eller tagen av järven, inget vet.

Sonja, Nisses dotter fick ta över platsen som favoritkatt i detta hus och snart fick hon ungar. Fem små söta saker jag såg när de bara var några veckor gamla innan jul. Jag såg hur farmors ögon lyste upp när hon höll i dem, särskilt den ena grå-vita ungen och det tog inte många veckor förrän jag hade övertalat dem att ta erbjudandet om att få katten.

Första gången han satte fot i detta hus var när jag var hemma, farmor hade redan köpt matskål och kattlåda som han sprätte i. Det tog inte en lång stund innan han låg och sov på min mage.

Några veckor senare flyttade han in, Henriks rum blev snart kattens rum och den lilla bortskämda katten var både busig och ibland aggresiv bl.a. när han satte klorna i ens ben när man åt vid matbordet. Jag kan ärligt säga att jag inte riktigt tyckte om katten under denna period, men man kan ju alltid ändra sig.

Så nu ligger han här, som en tjock boll i soffan bredvid mig, med hans gråa rygg och vita mage, inkilad mellan mig och armstödet, svansen viftas sakta fram och tillbaka i luften och ja, jag måste väl erkänna att katten även har hittat mitt hjärta...

Godnatt från gillestugan

Jaha, då ligger man här i källaren för första gången sen i somras, usch vad lite jag har varit här på sistone:S

Dörren är stängd så kattskrällen inte kommer in i natt och börjar dansa på min kudde, de gamla gardinerna är fördragna för de små källarfönsterna, den röda plastlampan i taket är släckt, fortfarande utbucklad av en glödlampa som blev för varm någon gång för längesedan under lampans livstid. Mobilen ligger i sängen bredvid mig, farfar sover rakt ovanför mig sedan länge och farmor hör man där uppe, även hon är uppe eftersom stress inte riktigt ligger för henne. Så ja, allt är väl som vanligt här, förutom spegeln som jag vant mig vid, den tog Johan upp till Stockholm!

Men traditioner är bra, betryggande. Det är därför jag älskar detta ställe. Lugnet som alltid finns här, farfars potatisplättar och laxkotletter som är obligatoriska under mina vistelser här. Känslan av att ligga i soffan medan farmor och farfar äter färdigt och berättar om hur det var förr och om släktingar värdesätter jag högt. Den gulliga känslan av att farmor alltid hjälper mig bädda, fast jag har kunnat göra det själv i många är nu.

Jag är deras lilla, deras enda flicka och även om offentlig ömhet inte riktigt ligger för dem så försöker de, särskilt farfar som verkligen inte är van vid det. En spontan kram, ett litet "jag älskar dig" eller som idag när jag fick en puss på kinden när det var dags att vakna i soffan. Saker jag värdesätter högt, utan att de kanske vet det.

Godnatt från en flicka som är stolt över att heta Selin...

Boa


Från den dagen jag föddes var du min inspirationskälla, min hjälte och beskyddare. Du tog hand om mig på ett sätt ingen treåring borde kunnat göra! Men det gjorde du, för jag var din, din syster, din ögonsten, din lilla, din Fia. Det finns en anledning varför Boa var ett av mina första ord. Det var vårt ord, ett ord mamma och pappa inte förstod, men du gjorde, för du visste att det var du. Du är anledning till att jag åt med kniv och gaffel före alla andra på dagis, för jag ville vara som min Boa! Jag ville kunna skratta, prata, simma, läsa, skriva, flyta för du kunde! För jag ville vara som dig!

Kommer du ihåg när vi var små? Söta små änglar som alla älskade, allas gullebarn!
Kommer du ihåg när jag blev fälld med en bandyklubba i Wien? Du bar din gråtande syster till lärarna
Kommer du ihåg när vi gjorde muffins av gamla chokladtomtar innan vi flyttade hem? Mamma blev så glad
Kommer du ihåg när du var reseguide med Frida i skolbussen? Du fick tiden att gå snabbare
Kommer du ihåg när vi spelade badminton på baksidan om sommaren? Du som alltid vann
Kommer du ihåg? Kommer du ihåg?

Du var den bästa brodern man skulle kunna önska sig. Det gjorde jag, och jag fick dig! Det är så tomt, så tomt utan dig här. Utan ditt skratt, din röst, utan dig!

Onna, Boa, Onnis, Dude, Johan, Storebror. Min bror, den finaste av dem alla...<3

Mamsen och jag<3

Riktig mysdag idag! Först gick vi till saluhallen och åt underbar kladdkaka, mums! Sen blev det shopping ska ni tro!(A)Hittade äntligen stövlar som var snygga och satt bra! OCH, de är med klack! Så förvänta er en stapplande Josefin imorgon! Haha, nä, de var dock ytterst lätta att gå i=D
Sen hittade jag även två par jeans så jag har nu fördubblat mitt byxförråd (ja, jag är seriös...) Hihi, sen åkte vi till byn och hämtade de andra (numera) omklackade stövlarna och sen hem!

Min mamma, den finaste och underbaraste som finns. Hos henne är jag tryggast<3

Minnen

Haha, gissa vad jag kollar på?!
En skruv lös eller tummen mitt i handen som serien också kallas som spelades in på 90-talet.
När vi var nyinflyttade i huset satt Storebror och Lillasyster som klistrade framför tv:n, vi kollade på det varje dag! Såna minnen...<3

Tyska, kusiner och en boomerang

Var skittrött imorse så lyckades inte masa mig till skolan förrän efter lunch(A)
Där hade vi en timme av ytterst nödvändig brainstorming av PA. Sen hade jag min "lilla" håla på nästan 2 timmar vilket ledde till Espresso House;) Sen var det tyska, måste säga att det väl väldigt skönt att man inte hade glömt allt=P En liten diagnos och sen lite papper med övningar, det blev många skratt måste jag säga, kommer lätt bli en kul kurs!

Efter skolans slut (och felringning av någon som undrade om jag hade jobbat på akuten på Kristanstads sjukhus) gick jag ner till mamsen som satt i lilla blå som bilen så fint heter! Sen åkte vi vidare till Ängelholm och Skälderviken med ett impulsstopp på Lidl, skulle bara handla juice men blev mycket mer:P Sedan körde vidare till kusinerna och mamma åkte och hämtade mormor:) Sen hade jag en timme själv med morbror, "moster" och 2 av kusinerna. Sen kom deras mormor, morfar och morbror. Till mat var det jättegod lasange och helt plötsligt utbrister den yngsta kusinen på 6 blankt
Pappa, om man får en boomerang på sig, gör det ont då?
Väldigt pedagogiskt svarar hans pappa att det är klart det kan göra ont om den träffar hårt eller något.
Det går en stund och Axel sitter funderande medan vi andra äter.
Men pappa, om den träffar på halsen, då gör det väl ont?

Dessa små underverk, kan inte förstå hur stora de har blivit. Känns som det var igår jag höll Axel i mina armar, när han bara var en dag gammal<3 Och abbe, Kommer fortfarande ihåg hur jag stod hoppandes i hallen i Wien och berättade för Johan att vi hade fått en kusin till. Det enda sättet jag kom ihåg hans namn var att tänka på pappan till en av mina klasskompisar=P Det var 10 år sedan, idag, helt sjukt...

Hann även spela barnmonopol med kusinerna, den minsta gav upp när det var tråkigt och han hade lite pengar=P Men Abbe och jag spelade på, dock vann jag(A) Fatta hur svårt det är att försöka få 10åringar att vinna utan att de märker det!

Men men, det var väl allt för idag!

Puss på er<3

Saknar dig Storebror...

En lapp

Pratade med min bror idag, om hur mycket jag saknar honom

Vet du vad jag har liggande här på skrivbordet? jag tog med den hemifrån, vet inte när jag fick den men den är mysig att ha här

nån, världens bästa lillasyster, har skrivit en lapp där det står:

Till den bästaste storebrorn i hela vida världen

hihi

och under står det: PS Kommer kräva en kram när jag kommer hem!

Det borde inte gå att sakna någon så här mycket, men det gör jag! Det känns som en del av mig har slitits bort, för alltid. Jag vet att du finns kvar, men du är inte här! Jag behöver dig här!


Stolt pappa, förtjusad dotter och enorm Audi

Idag mina vänner har det hänt mycket!

Började dagen med kursen för körkortstillstånd med pappan min idag! Våra 4 timmar gick faktiskt väldigt snabbt, läraren var skitduktig och gjorde det riktigt kul. Sen var det hem och vila lite för oss, pappa åkte rätt snabbt igen för sin första match. Jag vilade mig och samlade kraft och åkte ner till banorna med mamma en timme senare. Pappa hade precis spelat färdigt sin match och vi fick vänta på att den ena motståndaren skulle spela färdigt sin match. Min Pluttrik kom ut ett tag, det var skönt att krama honom och leta kraft. Snart blev det dubbel, faktiskt den första någonsin för pappa och mig tillsammans! Vi gick vinnande ur matchen med siffrorna 6-3, 3-6, 6-3 =)

Efter mammas äppelkaka åkte pappa och jag ut till Revingehed och gissa vad vi gjorde?! 
Vi körde, eller ja, jag körde den enorma Audin för första gången!!! Skitkul, inte riktigt klokt!!! Så där körde jag runt på gruset, växlade och allt. När jag skulle växla snabbt upp till tvåan första gången på kort sträcka kom det en tant med hund på slutet av vägen så jag vägrade köra förrän de hade gått förbi, sen vände de ju självklart och skulle gå tillbaka hela vägen så jag tröttnade och körde ändå...
Pappa tyckte jag var jätteduktig och jag hade jättekul, skrattande med egna små  ljudeffekter i svängarna. Dock tyckte jag inte om att köra snabbt, var bara uppe en gång över 30 km/h, det var ju skitsnabbt! Nä, 20 km/h var lagom för mig...(A)

Så idag har jag haft en toppendag och det är helt och hållet mina kära föräldras förtjänst!<3

Puss på er vännerna mina<3

P.S. Jag fick faktiskt bara motorstopp en gång ;)

Ett minne för livet...

Jag låg i hängmattan, njöt av skuggan som körsbärsträdet och plommonträdet gav mig, även om vinden blåste till iband låg jag stilla, hängmattan rörde sig inte längre, min puttare i form av min farbror hade somnat på filten bredvid hängmattan, han låg där så sött med Noelles arm runt sig.

Jag kollade bort mot Farfar, han satt i en av trädgårdsstolarna också skyddad av solen under träden. Sovande drog han lugnt andetag efter andetag. Hans sömn gjorde att han slappnade av, alla rynkor han dragit på sig under sina 80 år visades stolt upp, utan att han ens märkte det. Det svarta i hans hår fanns kvar, det hade inte blivit mycket gråare under min uppväxt. Jag kom att tänka på fotot som står på hans rum, fotot som togs när pappa var liten, håret var helt svart och han skrattar med sitt underbara leende, den enda skillnaden är glasögonen, de glasögon han inte behövde då som nu lätt vilade i hans hand. Han såg så underbar ut, så oskyldig som allt det onda i världen inte berörde honom, allt han hade sett, alla han förlorat, föräldrar, vänner, släkt, bara minnen var kvar.
 
Så mycket händer runt honom, utan att han märker det, hans fru och äldste son går runt i trädgården och pratar om allt som har med växter att göra, men framför allt märker han inte hur hans ögonsten kollar på honom, han märker inte alla tankar som flyger runt i hennes huvud där hon leende ligger och kollar på honom, hur hon tänker att detta ögonblick kommer hon aldrig glömma. Ögonstenen som blir lika förvånad varje gång han kallar henne Ia, lika förvånad varje gång han säger något som visar att han även bryr sig hur saker påverkar henne. Hon börjar förstå att han ser att hon snart är vuxen och att han inte blir yngre. Han har alltid varit en underbar farfar för henne men han fick ta en dubbel roll när hennes morfar, hennes älskade morfar dog ifrån henne. Det var han som hade tårkat hennes tårar i kyrkan året efteråt, det var han som höll henne hårt i handen när de gick därifrån, det var han som såg att hon också påverkades av allt runt henne och det var han som bara några dagar innan hade smygit sig upp bakom henne och gett henne en kram bara för att visa att han älskade henne.

Hans ögonsten känner sig också trött och sluter långsamt sina ögon, vinden tar tag i hängmattan som sakta börjar gunga igen, hon slummrar sakta in och vaknar igen samtidigt som sin farfar, när hennes mamma ropar att det är fika...

Stress?

Förlåt, vet att jag har varit för jävlig på att uppdatera (men det gör ingen annan heller egentligen så:P) 
Stressigt som få just nu, packar, försöker få mp3spelare att fungera som jag vill (teknik och jag går fortfarande inte ihop!) Usch ja...

Jaja, en vecka på Sardinien med Mamsen och Papsen sitter ju inte fel!

Puss på er

Tidigare inlägg
RSS 2.0